Trädgården

Att ha möjlighet att odla sin egen mat är lyxigt, roligt, lärorikt - och periodvis både arbetsamt och motigt. Ibland växer ogräset bättre än själva grödorna, och somligt tar sig inte förrän på femte försöket. Men det behöver inte se ut som en visningsträdgård - så länge det finns ätbart och blommor att hämta in från trädgården är jag nöjd. Går det dåligt lär man sig ofta något nytt, och så får man ta nya tag nästa år. Successivt lär man sig vad som funkar och vad som krävs.

Så här kan min köksträdgård se ut på våren när det är nysått. När vi köpte huset fanns vare sig staketet eller själva landen, men stenstolparna som staketet suttit på och gamla foton visade hur det sett ut. Förr hade man ju ofta staket runt odlingarna för att skydda dem mot djuren på gården. Under ett antal år hade vi frigående höns, och då var staketet till stor hjälp. (Men tyvärr inget hundraprocentigt skydd...) Även äppelträden placerades innan för staketet, men att odla under äppelträd är inget jag rekommenderar. Trots söderläget är det svårt med vissa grödor som behöver mycket sol. De fyra äppelträden vill vi inte ta bort, så till våren kanske det blir ännu ett land på tomten, trots att jag brukar ha svårt att hinna hålla efter ogräset bara på de här ytorna... 

Så här kan det se ut i min trädgård om sommaren. Trångt och vildvuxet, ofta rätt så mycket ogräs. Blandar gärna blommor och grönsaker, i synnerhet ätbara blommor som ringblomma, krasse och gurkört. Och så får man ju inte glömma zucchiniblommorna som är utsökta att fritera (brukar göra ett italienskt recept från Italienska kokboken, ICA-förlaget).

Under några år odlade jag i så kallade djupsängar, vilket fungerade bra under regniga somrar men blev katastrof under torrare år, eftersom rötterna måste söka sig så djupt ned för att hitta vatten. Numera blir det vanliga land. Jorden var till att börja med hopplös och blev till cement efter varje regn under de första åren. Efter att ha gödslat med cirka 40 skottkärror fårskit och halm varje vår har det numera blivit riktigt bra fart. Åtminstone på sådana grödor som växer över jord, t.ex. sallad...

Jag är inte särskilt våghalsig när det gäller val av grödor, utan brukar nöja mig med gamla hederliga sorter som potatis, morötter, röd-/gulbetor, persilja, dill, diverse kryddor, squash och på senare år bönor. Brukar odla både grön och gul squash. De gula tenderar att bli något träigare under år med dåligt regn, men växer gör de, och vackra är de på bordet!

I växthuset brukar det mest bli tomater, och basilika. Har inte lyckats med konststycket att driva upp egna tomatplantor, de gick helt i stå efter att ha grott så fint, så jag brukar köpa för att även kunna blanda med lite olika sorter. Tyvärr brukar de som handelsträdgårdarna har mest av vara rätt så trista, t.ex. Elin eller Dansk export. I somras fick jag tag i ett gäng ryska och östeuropeiska sorter, t.ex. Cherny Haur, Katusch, Anastasia, Gelabe, Inchir och Moldavia. Tyckte inte det blev så mycket frukt på alla sorter, och framför allt var den sen, men många var goda.

Här är mitt växthus, som dock numera är rivet. Att använda gamla fönster är både snyggt och billigt, men ingen hit som tak under de snörika vintrar som varit. Träet murknade när snön smälte och fönstren svankade oroväckande på sina ställen. Förhoppningsvis blir det ett nytt, större växthus till våren. Då ska vi också välja ett bättre läge. Det gamla stod förvisso i söderläge, men med en större byggnad på ena sidan som skymde solen redan från tidig eftermiddag. Tycker mig ha dragit slutsatsen att tomater framför allt behöver kvällssol i vårt land för att hålla värmen bättre under kyliga nätter. Och givetvis dagssolen också för att mogna.

Trädgården med växthuset i bakgrunden.

Vitlök har jag provat under flera år i min trädgård, men det vill sig inte riktigt än. Visst blir det en liten skörd men de växer dåligt, trots intensiv gödsling. Gissar att de vill ha sandigare jord. Och säkerligen mer sol än vad de får under de gamla äppelträden.

Så här brukar det se ut när jag tömmer växthuset för en sista skörd om hösten, när risken för nattfrost börjar bli överhängande. Många tomater är fortfarande gröna, men de mognar ju inomhus varteftersom så det är helt OK. I höstas upptäckte jag ett nytt, bra sätt att ta tillvara min sista tomatskörd: tomatmarmelad! Hittade ett recept i tidningen Lantliv där man helt enkelt kokade tomaterna med vaniljstång och syltsocker (med pektin). Superenkelt och väldigt gott till salta ostar som peccorino, parmesan och annat.

Brukar även ha någon chiliplanta i växthuset. De frukter som inte hinner ätas mogna torkar jag och äter senare.

Efter flera års misslyckanden lyckades jag äntligen med både sockerärter och bönor. Det får helt enkelt inte vara för kallt i jorden när man sår, och man kan inte vara nog försiktig. Ett år var det bara en handfull som grodde av flera hundra. Men vilken skörd de gav! I år var det många som grodde och växte sig höga och bara fortsatte att producera söta, krispiga sockerärter under hela sommaren. Ljuvliga att äta direkt och perfekta att frysa och äta med lite smält smör under resten av året.

I min trädgård finns fyra stora äppelträd av okänd sort, varav egentligen bara en sort är bra. Det är ett majestätiskt träd som gett oss över ett ton äpplen vissa år, det brukar bli vartannat år. Helt utan beskärning, så vi låter det vara. Äpplena kör vi till ett musteri i Hå utanför Bollnäs, och i retur får vi finast tänkbara must som man lätt blir beroende av. Av de lite sämre sorterna gör vi mos, det blir alltid gott ändå. Har satt några nya små äppelträd på en annan del av tomten, men än så länge har de fört en hård kamp för sin överlevnad pga sorkar, som ätit på rötterna. Håller tummarna att Risätern klarar vintern.